Whiplash

Här hittar du uppdatering från 2005

Vi blev påkörda i maj-97 och då fick jag en nackskada. Vi blev påkörda i en korsning där det hänt mycket olyckor, jag och maken hade varit hos min mamma och lämnat vår tös, för vi skulle vidare sen och handla, vi valde av en eller annan anledning att lämna henne där vilket visade sig vara ett bra beslut. Det small när vi nästan var över korsningen, som är en 4-vägs korsning och vi hade grönt, då kom en man från höger som körde på rött och för fort, han drämde rakt in i vår bakdel på kombin när vi nästan var över hela korsningen.

Bilen snurrade ett halvt varv och åkte in i refugen med andra bakdelen.

Vi hade hunden Ricki med oss bak i bilen och vid första smällen mosade han barnvagnen för att vid nästa smäll åka genom rutan och hamna mitt i korset. Ricki fick åka till Slöinge djursjukhus där dom plåstrade om honom och sydde ihop ögonbrynet. Vi hämtade honom på kvällen och det var inte några problem att få honom att åka bil efter det, vilket vi hade trott. Han är en modig vovve som litar på oss i alla väder. Veterinären sa det var tur att han inte åkte ut vid första smällen för då hade han antagligen blivit klämd mellan stolpen och bilen och det hade inte varit så bra.

Jag fick åka ambulans in till sjukhuset och jag har inte något minne från olyckan utan mitt minne kommer först några dagar efter olyckan. Det tog ett bra tag innan jag fattade vad vi hade råkat ut för och vad vi hade gjort precis där, varför vi hade varit hos min mamma, men det minns jag idag, tror jag, eller om det känns så för att jag fått det berättat för mig.

Jag gjorde bort mig på sjukhuset och sa till dom på röntgen när dom skulle förflytta mig:
tänk på durewall tekniken….

Det är en lyft teknik som man använder sig av när man jobbar i vården. Dom skulle köra ner mig till akuten igen, då såg jag rött snöre i taket och tänkte: va bra dom har snitslat banan så dom hittar… bara det att det inte var så utan det var till brandlarmet. Sen frågade dom mig om jag kom ihåg ambulans killen, dum fråga klart jag gjorde: han var lång med ljust hår ganska musklad… haha det var han inte alls han var rakad på huvudet och så väldans lång var han nog inte heller, musklerna vet jag inte hur det var med det.

Idag ser mitt liv mycket annorlunda ut jämfört med livet innan olyckan, jag kan inte vara ute när det blommar i trädgårdarna för då kommer migrän liknande huvudvärk som ett brev på posten, jag klarar inte av att vara ute i skog och mark som jag var innan, med hunden och gick spårövningar och prov. Har svårt att umgås med folk eftersom dom använder luktigott för att vara fräscha när dom är ute.

Jag klarar inte heller av att vara ute på olika pubar och liknande i stan för där röker dom och har parfymer. Bilder på vår bil som den såg ut efter smällen har du här. Jag har fått problem med att vara bland folk för jag är doftkänslig, alla människor tvättar sig och använder deodoranter, hårsprayer och allt annat som behövs för att vi ska känna oss fräscha, detta har jag enorma problem med.

Likadant med tvättmedel o sköljmedel i kläderna eller bara gå förbi någon på stan som parfymerat sig eller använt tvättmedel med doft i. Yrsel är ett annat gissel som också kommit och som ställer till mycket trassel i vardagslivet. Jag är med i en mailinglista för whiplash skadade där jag fått enormt mycket stöd och hjälp av alla som är med och det är ett jättemysigt gäng som är med.
Chris hemsida har du här.
På den kan du anmäla ditt intresse om du vill vara med på listan.

Jag har haft mycket strul med läkare och intyg inser jag idag :-)) Inte för att jag blivit illa behandlad tidigare, men min husläkare har inte velat skicka mig vidare eftersom den läkaren sa hela tiden att det inte finns nån som är bra på denna typ av problem och skador, "nähä" sa jag och fortsatte och kontakta henne efterhand som mina problem ökade.

Jag har provat sjukgymnastik, akupunktur och kiropraktor utan resultat. Har varit på öronkliniken för ett besök angående min yrsel och ska dit om någon vecka för balanstest. Jag har idag svaret från balanstestet och det var helt ok alltså inte nåt från öronen, läkaren skrev i sitt svar till mig att det troligtvis kommer från min whiplashskada. Jag har fått möjlighet att läsa mina intyg som läkaren skrivit till försäkringsbolaget och där står bara lite lätt så här: "patient med huvudvärk, nackvärk och yrsel samt doftbesvär...." Genom tips från folk fick jag kontakt med en privatpraktiserande läkare som specialiserat sig på trafikskador. Läkaren har en privatpraktik och jag fick förtroende med en gång för henne.

Jag var där på besök och hade maken med mig som tur var för annars hade jag inte kommit ihåg vad vi pratat om alltihop. Läkaren pratade länge och frågade mycket om olika saker och jag måste säga att det var en enorm känsla att en läkare kunde veta vilka problem jag har och hur det blir vid olika saker som utlöser mina besvär.
Efter vårt långa och ingående samtal gjorde hon en del test på mig med mycket enkla hjälpmedel som tex ett gem för o kolla om jag hade känselbortfall. "Nä det har jag inte" sa jag till henne när hon frågade om jag hade problem med känsel... när hon testade med gemet så hade jag känselbortfall till viss del i en arm.

Sen var det lite andra saker hon testade oxå som gjorde att jag tillslut insåg att jag är nog ordentligt skadad i alla fall, och jag som trott att jag inbillat mig alltihop. Det känns väldigt bra att träffa en läkare som förstår ens problem som trafikskadad och inte tror att man hittar på en massa konstiga saker. Privatläkaren kommer att skriva ut ett intyg hur jag lever idag och vilka problem jag har och vad det innebär.Detta intyg ska sen vidare till försäkringsbolaget.

Jag har investerat i en ny säng. Det enda jag ångrar med det, är att jag inte gjorde det tidigare, eftersom jag märker idag (efter knappt efter en vecka i den sängen )vilken enorm skillnad det är för mig. Tidigare sov jag högst ett par timmar per natt p.g.a att jag hade värk och yrsel som gjorde att jag sov på 5 kuddar vilket inte är bra det fattar ju vem som helst.

Den nya sängen har ett justerbart sängbotten med en tempurmadrass och tempurkudde. Nu slipper jag alla uppvaknande på natten och har inte lika ont av yrseln som tidigare. Då, när jag rörde mig i sängen blev jag snurrig men nu ligger jag nästan helt stilla på natten eftersom jag ligger bekvämt i den nya sängen. Jag har varit på lite olika tester nu för minnet och dom var inte så lätta och göra som jag trott, det var att komma ihåg ord som läkaren sa och så skulle jag upprepa dom orden.

Det gick bra när det var typ 3 ord och komma ihåg men när det blev 10 var det värre, fast det gjorde inte nåt för det är ytterst få som klarar komma ihåg 10 ord hur frisk man än är sa läkaren. Jag skulle rita av en figur och min figur såg inte riktigt likadan ut som den jag skulle rita av :-) min var större tex, och fick inte plats på papper. Efter 15 minuter skulle jag rita av den från minnet, det blev inte så väldans bra och efter ytterligare 15 minuter fick jag rita den igen efter minnet och nu hade det försvunnit mycket från bilden det lovar jag. Jag har sett bilderna och resultaten och diskuterat dom med läkaren, det var sämre än han trott att jag skulle klara sa han. Jag gjorde fler tester än dom som jag skrivit om här och det var mer avancerat än jag skrivit om här, jag har svårt att formulera det jag upplevt så jag ber om ursäkt om det låter konstigt här :-) Styrketest på händerna har jag oxå gjort, vänster hand var svagare än höger så vi får se vad dom skriver i det intyget när det kommer. Just nu går jag på medicin rehab och är med i en kognitiv grupp som träffas 2 ggr per vecka samt sjukgymnastik och vattengympa. Kognitiv grupp innebär att det är jag och 2 personer till och psykolog samt en arbets terapeut så vi är 5 pers sammanlagt, vi går igenom hur vi ska kunna lösa olika problem och situationer som vi hamnar i pga våra kognitiva problem. Så har vi olika övnings uppgifter som tex minnes träning. För er som inte vet vad kognitiva problem är kan jag kortfattat skriva så här:
problem med minne, humör, koncentration, förmåga att ta till sig information oss  

UPPDATERING 9 MARS 2002

Jag ska nu göra en sammanfattning på vad som hänt sista tiden.

Efter att jag gått klart kognitiva gruppen så var sommaren lugn med lite kontakt med rehab. Vi kom fram till att jag skulle sluta med mina värktabletter och under sommaren skulle jag försöka lära mig leva med min smärta, jag skulle också få prova en epelepsi medicin som visat sig effektiv mot nervvärk. Sagt och gjort jag la bort värktabletterna och började med den andra medicinen samtidigt som vi for på husvagn semester hela familjen. Vi for iväg uppåt med siktet inställt på Venjan i Dalarna där bekanta till oss har en fäbod.

Det blev diverse olika stopp innan vi var framme hos familjen vi skulle till, jag märkte ganska snabbt att jag fick bra effekt av den nya medicinen där jag blev så gott som helt smärtfri i nacken och det var en underbar känsla att få vara utan den smärtan som jag haft sen maj-97.

På vår resa hem så var vi i Sala och träffade andra nickedockor :-) som vi bestämt innan att vi skulle vara på Jannes camping, det var underbart att få träffa andra som man bara mailat med på listan, nu skulle dom bli verkliga. Våra barn och män kom bra överens och även husdjuren som var med, 2 små små hundar (pappilon) och en schäferblandning. Vi hade en grillkväll med avslutning på minigolf banan där barnen också var med och tävlade. Hela tiden med livet i husvagn och bil funkade kanon bra för mig både med värk och humör, det var underbart att slippa en av smärtorna.

Efter semester var det dax för rejäla nya tag i livet, jag fick vattengympa på rehab i varmt vatten och det var ett plus till där. Det mådde jag jättebra av och fick inte nya smärtor utan tvärtom jag fick mer energi och mer glädje när jag märkte att jag kunde göra något utan att det gjorde ont. När det gått ett tag kände jag att jag kanske skulle orka med att börja jobba, vi bestämde att jag skulle börja med socialträning så det startade i slutet av oktober-01.

Jag var inne 3 timmar 2 dagar i veckan och gick hela tiden med en arbetskamrat som känner mig sen lång tid tillbaka både i jobbet och privat. Detta fungerade bra tyckte arbetskamraten men inte jag, för jag kände mig vimsig och förvirrad på ett sätt som är svårt att förklara. Den enorma tröttheten gjorde att jag var tvungen att åka hem och vila innan jag kunde hämta barnen från skola och dagis. Nu idag är jag inne och arbets tränar 8 timmar i veckan, jag jobbar med olika arbets kamrater hela tiden och jag tycker om det, för jag ska sköta jobbet nu och dom bara följa med mig.

Det är jätteskönt att vara på jobbet igen och det är en sporre att kommit så här långt, men det verkar inte som om det kommer att fungera riktigt som jag tänkt mig eftersom nacken börjar strejka för mig igen och ökad huvudvärk. Miss i planeringen känns det som men jag var medveten om det från början att det kunde gå på detta viset, det är bara svårt att erkänna för sig själv att man som blivande 37-åring inte klarar av sitt jobb man har haft i 12 år.

Dofterna har jag fortfarande jättesvårt för och jag vet inte hur många tvålar och andra hygien produkter vi fått lämna till andra för att jag inte kunnat använda dom för doftens skull. Det behöver inte vara stark doft när man luktar på den men när man tvättat sig och doften sitter i länge i händerna och man inte blir av med det då är det kört, migränen kommer som ett brev på posten. Nu ska jag arbets träna till mitten av april sen efter det får vi se vad som händer, det är ju läskigt också detta för jag vet ju inte vad som kommer att hända om jag måste tänka på annat jobb. Jag återkommer när jag vet mer vad som händer.

UPPDATERING 29 JUNI-03

Jaha så var man är och uppdaterade något som jag ligger efter med märker jag.

Idag har jag återhämtat mig ganska bra efter arbetsträningen, den fungerade ju inte riktigt som JAG hade tänkt tyvärr. Jag fick sjukbidrag så nu ska jag vara hemma och lära mig leva på ett nytt sätt, jag måste ju lära mig att begränsa mig så jag inte gör allt på en gång. Det är ju väldigt lätt att falla tillbaka på dom gamla vanorna att göra allt en dag när man mår bra, då blir jag superdålig efteråt . Det är ju bättre att ta lite varje dag och verkligen säga STOPP till mig själv, gör nu inte mer för då blir det inte bra sen. Det är ju svårt nu på sommaren eftersom det blommar överallt och även vår jasminbuske, jag har kommit på att jag får flytta mig i trädgården efter hur vinden ligger på för då kan jag undvika det mesta av doften.

Det är jättesvårt att jobba med armarna högt tex hänga tvätt osv.... men tar jag och hänger lite och sen går en sväng i trädgården innan jag hänger lite mer tvätt så går det ganska bra. Mina minnesproblem är ett enormt handikapp för mig eftersom jag glömmer så mycket, har till och med glömt saker som barnen berättar att vi gjort tillsammans. Det finns inte kvar i minnesbanken, sen är det allt annat man glömmer som detta med spisen och matlagning, jag har fortfarande inte lärt mig pannkaks receptet utantill, är jag inte i köket under hela tiden jag steker något så glömmer jag av stekpannan och vips så bränns allt.

Detta med dom kognitiva problemen är ju ett stort dolt handikapp som inte syns utåt, ibland tycker jag det hade varit lättare om jag varit gipsad på huvudet *S* Jag är så förvirrad när jag tex ska ringa någonstans och fixa eller fråga något, så nu har jag antagligen accepterat det mer för nu säger jag när jag ringer eller blir uppringd att jag vill ha deras namn och telenummer. Sen säger jag att jag har råkat ut för en olycka och har problem med minnet och att man får ta det lugnt i samtalet för att jag ska hänga med om det gäller något nytt.

Värken orkar jag med i perioder så dom perioderna som jag orkar med att ha min värk så bara blir det så att tiden går och jag har värken någonstans i bakhuvudet men jag plockar inte fram det. Vet inte om jag formulerar mig fel eller rätt nu men hoppas ni förstår detta ändå :-)) Den andra perioden när jag inte orkar med värken då vill jag helst frysa ner mig tills allt är som förr eller göra ett byte i hjärnan, jag önskar att det går och fixa våra skador i hjärnan men det gör det ju tyvärr inte, det hade inte varit fel att bli av med värken i samma veva som dom fixade till på hjärnkontoret.

  Tack för att ni varit här och läst.